En helt vanlig fredag

Hello there lovebirds och alla ni andra. Ja då var det Alla Hjärtans Dag igen då. Jag har väntat och väntat hela dan, men nej, ingen Flight of the Conchords-Bret har dykt upp och swept me off my feet. Ingen annan heller för den delen. Men det var ju som väntat. Det var en sjukt seg och tråkig dag idag. Vi har känt oss jätte-opepp på jobbet. Mot slutet av dagen fick jag lite smått panik för det kändes som dagen aldrig skulle ta slut. Och så blev jag yr och svettig och fick ont i huvudet. Jag har fått äta choklad- och gelehjärtan idag iaf. Det var ju åtminstone en liten stämningshöjare, om än väldigt så liten.

Nej alltså, kärlek. Romantik. Who needs it? Fjantigt...... fast lite vore ju ganska trevligt ändå...om man nu någon gång kunde falla för någon som det faktiskt finns en måttligt god chans till att kunna få. Men sånt brukar inte hända mig. Jaja.

Igår såg jag RoboCop på bio. Jag ger den betyget ok. Jag är inte speciellt exalterad. Hade visserligen inte så höga förväntningar heller. Enda anledningen till att jag såg den var ju egentligen att snygg-Kinnaman var med. Men om man säger så här, det kändes inte som rätt roll för honom. Inte för att han spelade dåligt, han var ju det bästa med filmen, han gjorde bra ifrån sig. Men det är fel att ha denna heting med i en film där man täcker hela hans kropp med nån klumpig usla robotdräkt. Han ska synas hela han, känns så ovärt annars. Men iaf, tack vare honom var filmen okej. Jag tyckte dock det var lite för tekniskt för mig och för mycket robotar. Jag gillar människor bättre. Men kul att ha sett den iaf. Denna Kinnaman alltså, han är fantastisk i serien The Killing. Så är det nån som inte har sett den än så råder jag er till att göra det. Genast. Så värt det.

Nu ska jag bänka mig framför teven. Snart är det ju På Spåret-final vetja! Jag har laddat upp med allt möjligt onyttigt. Chips, choklad, Ben & Jerry´s, coca cola, ballerinakakor, nutella. Jag kommer att må så dåligt efteråt. Men det får jag bekymra mig över då. Nu ska svullas och tänkas och mysas.

Har ju avslutat nästan alla de senaste inläggen med ett videoklipp, så det får bli ett nu med. Tyckte det skulle passa bra med lite Flight of the Conchords. Det var längesen. 

Throwback Thursday

Ja hallå ja. Det är ju torsdag idag. Thursday, throwback thursday, tbt. Jag sitter här och tänker tillbaka på den gamla goda tiden när livet var som roligast. Det var igår jag fick lite flashbacks när jag fick för mig att jag skulle lyssna lite på Gavin DeGraw. Lyssnar på honom nu och tänker på alla fina minnen från förr. Igår tittade jag på filmklipp när jag och Klätt-Fia sjöng med högt och ohämmat till hans låtar. Mycket roligt att se... och ännu roligare att höra. Så vackert. Åh, Gavin-perioden, det var en fin tid. Har fortfarande lite svårt att förstå att jag kunde tycka han var så fantastiskt bra. Vi var typ besatta. Alltså, han är ju ganska smörig och så. Känns inte som nåt jag borde ha lyssnat på. Men då gjorde jag tydligen det och älskade det. Det var en av hans skivor som vi lyssnade på så sjukt mycket. Jag och Sofia kunde alla låtar på den där skivan. Utantill. Vi kunde varenda liten ton, varenda liten wailing. Ja kära nån. Det var kärlek. Jag tycker fortfarande om den skivan. Lite mysig liksom.

Så nu saknar jag min kära vän mer än vanligt. Vi hade det så sjukt roligt tillsammans. Det har vi ju fortfarande men det blir ju allt för sällan vi ses nu för tiden. Jag saknar verkligen den tiden. Gavin-tiden. Åh. Men det är ju tur att man har filmklipp och bilder kvar som man kan titta på och glädjas åt. Sofia är nu i Nya Zeeland och lever livet. Jag är ju en aning avundsjuk. Men hon har lovat att försöka fixa en dejt med Flight of the Conchords-Brett åt mig till Alla Hjärtans Dag. Men med tanke på att det är imorgon så känns det lite mörkt. Hur ska han hinna hit till dess?! Nä men det får väl bli ännu en Crappy Valentines Day. As usual.

Apropå minnen från förr. Jag har börjat titta på Ally McBeal. Det känns lite nostalgi tycker jag. Kommer ihåg att jag gillade den starkt. Gillar John Cage mest. Han är en sån underlig liten man med sina näsvisslingar, sitt nynnande och det där att han tar av sig sina byxor och hänger upp dem på dörren när han går på toaletten. Han är ju för skön. Kommer ihåg att han var med i en annan barndomsfavoritserie, Chicago Hope. Tror han blev skjuten och dog, jag tyckte det var jättesorgligt. Jaja. Robert Downey Jr var ju med i Ally McBeal också. Det är ju riktigt statushöjande.

Biodags! Kinnaman! Robocop! Wehey! Hörs hej.

Frost vs Trassel

God afton!

Väldigt seg start på den här veckan. Trök, trötthet och yrsel. Bådar inte gott för resten av veckan. Jag vill ha helg nu. Och så vill jag ha hit mina föräldrar. För jag saknar dom. Ja, så är det!

Hörrni, var iväg och såg Frost på bio förra veckan. Den var bra. Tydligen är det samma folk som har gjort Trassel. Och därför blev det ju ganska naturligt att man jämförde de båda filmerna. Jag ÄLSKAR Trassel. Den bästa Disney-filmen ever! Det menar jag verkligen. Den är fantastisk. Så, var Frost lika fantastisk? Hmmm...nej. Låtarna är bättre i Trassel. Handlingen är bättre i Trassel. Karaktärerna är snyggare och intressantare i Trassel. Ja, man kan väl säga att allt är bättre i Trassel. Tycker Frost var lite för klyschig. Det är iofs Trassel också, men inte i lika hög grad. Man ska ju egentligen inte jämföra, det är ju egentligen helt olika handling i filmerna. Men man kunde ändå se vissa likheter. Jag tycker dock att Frost var väldigt bra också. Tyckte snögubben var söt, rolig stundvis. Är glad att jag såg den. Den är bara inte i samma liga som Trassel.

En annan sak som är så bra med Trassel är ju att Zachary Levi gör rösten till Flynn/Eugene. Jag började ju titta på Chuck i somras och det var väl då jag fick upp ögonen för honom. Åhh, Chuck. Så nördig och söt. Jag har just tittat klart på alla säsongerna av Chuck nu. Det blev ett ganska stort glapp mellan fjärde och femte (sista) säsongen. Tyckte säsong 1-3 var väldigt bra. Fyran var okej men där tröttnade jag lite. Men jag kände ju ändå att jag var tvungen att se klart. Så nu jag har äntligen gjort det. Femte säsongen kändes egentligen ganska onödig. Det var ganska tråkig handling och inte så många roliga stunder som i de tidigare säsongerna. Men min crush på Zach höll ändå i sig. Jepp, boyfriend material. Fastän den sista säsongen nu faktiskt inte var så jättebra så har jag ändå lite separationsångest. Jag kommer att sakna serien lite. Jaja, man får försöka hitta nån annan bra serie med nån annan dreamy guy att fylla tomrummet med helt enkelt.



Jo just ja, det är ju fine Måns Zelmerlöw som gör den svenska rösten till Flynn/Eugene, och jag tycker att Flynn/Eugene ser ut som en tecknad Måns. Visst har jag rätt? Tycker det är lite roligt att de är så lika varandra. Så jag tänker på Måns varje gång jag ser filmen. Men det är väl trevligt.

Tisdags-update

Fy vad bitter jag blir på livet ibland. Eller ganska så ofta faktiskt. Så bitter på alla livets besvikelser och orättvisor. Suck. Men det är väl bara att bita ihop och försöka utstå. Just nu vill jag bara uttrycka hur mycket jag hatar den usla sjukdomen cancer. HATAR!!! Fast det gör väl alla. Men jag blir så usla frustrerad på att den finns överallt och förpestar allas liv. Man bara väntar ju på att den en dag ska drabba en själv. För det kommer den väl garanterat att göra. Nån dag. Nånstans.

Låt oss övergå till lite mer glädjande nyheter istället. Jag har köpt en ukulele! Äntligen. Har tänkt göra det hur länge som helst och nu har jag en i min ägo. En väldigt fin och grön sådan. Nu är det bara det svåra med att lära sig spela också. Jag vet ju tyvärr hur jag är när det gäller att lära mig nya saker. Inget tålamod. Men jag ska verkligen försöka nu. Jag måste. För jag vill så gärna kunna spela. Har ju testat lite och det går ändå ganska bra med de enkla ackorden. Det finns kanske hopp. Lyckades t o m stämma ukulelen själv. Ja alltså, men en stämapparat, men ändå. Jag kände mig stolt. Förhoppningsvis ska jag en vacker dag lyckas bemästra detta fina instrument.

Var på bio i helgen och såg The secret life of Walter Mitty. Visste inte riktigt vad jag kunde förvänta mig av den. Har lite svårt för Ben Stiller. Men tyckte om trailern till filmen och kände därför att jag borde se den. Jag blev positivt överraskad. Den var bra. Fast det som gjorde den bäst var nog musiken. Och det mycket tack vare den fantastiske José Gonzalez. Och så lite Of Monsters and Men förstås. Det var nice att se Ben Stiller i en seriös roll. Han brukar ju vanligen vara med i ganska så b-iga komedier. Jag måste även erkänna att jag vid något tillfälle där i slutet tyckte att han var lite snygg. Ja faktiskt. När han är lite rufsig, lortig, skäggig och ser lite rockstar ut.

Nästa film på agendan är Frost. I morgon. Får uttala mig om vad jag tyckte om den vid ett annat tillfälle. Annars längtar jag rejält tills jag ska få skåda denna film:

Kan vara så att jag blir lurad till att ha höga förväntningar på denna film dels av den självklara anledningen att käre Benedict är med i den och dels för att underbara The Lumineers spelas i trailern och ger en sån myskänsla. Jag vet inte, men jag tror den kan vara väldigt bra. Hoppas det iaf.

Tjingeling!

The best quotes

Ok, efter det här inlägget ska jag försöka hejda mig i min Sherlock-besatthet. Jag förstår att man tröttnar på att läsa om det. Men det skiter jag i. Just nu måste jag bara få dela med mig av dessa fantastiska citat.


Mycroft: Hello little brother. How´s the exile going?

Sherlock: I´ve only been gone 4 minutes.

Mycroft: Well, I certainly hope you´ve learned your lesson.

Mycroft: We are in Buckingham Palace, the very heart of the British nation. Sherlock Holmes, put your trousers on!

Sherlock: Punch me in the face.

John: Punch you?

Sherlock: Yes, punch me in the face. Didn´t you hear me?

John: I always hear “punch me in the face” when you´re speaking, but it´s usually subtext.

John: You want to remember, Sherlock, I was a soldier. I killed people!

Sherlock: You were a doctor!

John: I had bad days!

Sherlock: What am I saying? This is brilliant. Phone Lestrade, tell him there´s  an escaped rabbit.

John: Are you serious?

Sherlock: It´s this…or Cluedo.

Mrs. Hudson: It´s a disgrace, sending your little brother into danger like that. Family is all we have in the end, Mycroft Holmes.

Mycroft: Oh shut up, Mrs. Hudson.

Sherlock & John: Mycroft!

Mycroft: Apologies.

Mrs. Hudson: Thank you.

Sherlock: Though do in fact shut up.

Mycroft: It´s been two years. He´s got on with his life.

Sherlock: What life? I´ve been away.

John: I don´t shave for Sherlock Holmes!

Mary: Ah, you should put that on a t-shirt.

Sherlock: Brilliant, Anderson.

Anderson: Really?

Sherlock: Yes. Brilliant impression of an idiot.

Sherlock: So! This investigation might move a bit quicker if you were to take my word as gospel.

Sherlock: In your own time… But quite quickly.

Sherlock: Shut up!

Lestrade: I didn´t say anything.

Sherlock: You were thinking. It´s annoying.

Sherlock: Anderson, face the other way. You´re putting me off.

Donovan: Are these human eyes?

Sherlock: Put those back!

Donovan: They were in the microwave!

Sherlock: It´s an experiment!

BÄST!

Saturday night

Sitter i mysbelysning och lyssnar på Vivaldi. Tänkte att det var ett perfekt tillfälle att dela med mig lite av det som hänt i mitt liv den senaste tiden. Låt se...

Jag och Charlotte hade Lord of the rings-maraton för ett tag sen. Alla tre filmerna, extended version. Det tog cirka 11 timmar. Och då tog vi inte speciellt långa pauser heller. Crazy! Men det var väldigt kul att se filmerna igen. Har ju visserligen sett dem några gånger. Men det var längesen jag hade sett dem då så det var kul att få Aragorn-tråna lite grann igen. Gosh, het! Och så glädjen att få se och lyssna på Pippin igen, den skotske raringen. Ja, det var trevligt helt enkelt.

Ida tog sin socionomexamen nyligen så det var det lite firande där. Hon fick konsertbiljetter av mig och Judith till Bo Kaspers Orkester i mars. Har inte lyssnat speciellt mycket på dem, men tror nog att det kommer att bli en bra kväll.

I torsdags var jag och Charlotte på musik-quiz. Jag älskar quiz!! Det är så roligt. Det gick dock inte speciellt bra för oss. 77 rätt av 110. Ändå mer än hälften, så vi var ganska nöjda iaf. Som sagt, älskar quiz. Tittade på På Spåret i går. Varför ska det vara så sjukt usla svårt hela tiden. Jag kan möjligen någon enstaka följdfråga ibland. Och musikfrågorna brukar kunna gå ibland. Men jag kan i princip aldrig lista ut vilken stad de reser till. Men, i går lyckades jag lista ut Moskva på 10 poäng. Mäkta stolt!!! Och så klarade jag nån musikfråga. Sen gick det utför.

I dag har jag varit pysslig och fixat lite nya tavlor till min lägenhet. Jag är mycket nöjd. Gjorde även min egen version av kylskåps-poesi. Sherlock-poesi, eller rättare sagt Sherlock-quotes. Vilket nästan är som poesi för det är så rackarns bra citat i den där serien att det är ljuvligt för öronen. Som ni märker har jag fortfarande inte kommit ur min Sherlock-bubbla. Nej, det kanske dröjer ett tag. Jag tänker minsann bjuda på en massa underbara citat här, men det får bli en annan gång. Eftersom jag redan kollat klart på alla säsonger nu så nördar jag klipp på Youtube istället. Så här sitter jag för mig själv i soffan och skrattar åt dessa fantastiska klipp.

Hahaha, "Like a fairy". Love it!!!

Apropå Sherlock, eller ja, Benedict Cumberbatch. Såg 12 years a slave på bio för ett tag sedan. Både han och Michael Fassbender i samma film. Det är ju för bra för att vara sant. Men det var sant. Det var ett bra spenderande av tid, titta på dessa finingar. Visserligen var de slavägare, Fassbender en ganska otrevlig sådan. Men ändock så rackarns heta.

Ser fram emot en massa nya filmer som ska komma under året. Får se om jag i år kan klå antalet biofilmer under förra året. Tror det blir lite svårt, men vi får väl se. Detta år ser jag fram emot att se The secret life of Walter Mitty, Frozen, RoboCop (kanske, men i så fall enbart för att snygg-Kinnaman är med), Austenland, Snowpiercer, American hustle, Inside Llewyn Davis, August: Osage County (Cumberbatch!), The Grand Budapest Hotel, Captain America: The winter soldier, The amazing Spiderman 2, X-Men: Days of future past (Fassbender!), The hunger games och så förstås sista Hobbit-filmen. Nämnde ju The Grand Budapest Hotel, som är gjord av den underbart konstige Wes Anderson. Gillar hans filmer, ser mycket fram emot denna. Men apropå honom, såg på Saturday Night Live en kväll för ett tag sedan. Brukar inte tycka de är så roliga, men det jag såg då skrattade jag högt åt. Det var en parodi på Wes Anderson. Så klockrent! Eftersom det faktiskt är Saturday night nu, så att säga, så tänkte jag avsluta inlägget med detta roliga klipp:

Sherlock-special

Jag har mycket inom mig som jag skulle behöva få utlopp för. Känslor. Tankar. Jag är en sån som håller det mesta inom mig. Det skulle behöva ändras. Jag tänker att jag därför borde börja skriva mer i den här bloggen. Skriva av mig liksom. Det har ju inte varit mycket till aktivitet här det senaste året. Men nu ska jag försöka skriva oftare som sagt. Vet inte hur det kommer att gå. Förmodligen blir det en massa meningslösa tråkinlägg, men då har jag iaf fått ur mig det jag har i tankarna. Som sagt, vi får se hur det går.

Just nu har jag en massa nördighet i mig som behöver komma ut. Jag erkänner att jag är ganska nördig. Väldigt nördig när det gäller vissa saker. Det som jag nu tänker ge utlopp för är Sherlock-nörden i mig. Såklart. Vad annars. Jag har så mycket tankar om detta ämne. Och då förstås framförallt den fantastiska BBC-serien Sherlock. Jag har just lyssnat klart på en podcast som hade en intervju med seriens skapare Mark Gatiss och Steven Moffat. Ja, så nördig är jag alltså, jag lyssnar på podcaster om serien. Mycket intressant var det. Jaja. Här kommer min Sherlock-special.

Jag bara älskar denna serie. Den är det bästa jag någonsin skådat under min 27-åriga tid med television. Så vad är det som är så sjukt bra med den? Allt! Först och främst, karaktärerna. Favoriten är ju förstås Sherlock. Underbart spelad av Benedict Cumberbatch, ja det kan ju inte bli annat än amazing då. Han har nåt speciellt alltså. Han är så cool, så briljant, så rolig, så smart, så odräglig, så HET. Han är ju inte en speciellt trevlig människa. Men man älskar honom ändå. Och John Watson är väl hur rar som helst. Man förstår inte hur han står ut, fast ändå gör man det. Man förstår ju varför han tycker så mycket om Sherlock. Det skulle jag också ha gjort. Det är bara för honom att stå ut antar jag. Det får vara värt besväret. Tycker Martin Freeman spelar rollen som Watson väldigt bra. Sen har vi Sherlocks bror Mycroft, som spelas av seriens ena skapare Mark Gatiss. Han är fantastisk. Så rackarns dryg och snobbig ibland, men man kan ju inte annat än älska det. Och han och Sherlocks relation är ju hur kul som helst att se. De beter sig som att de inte gillar varandra speciellt mycket men under ytan märker man ändå kärleken. Speciellt från Mycrofts sida. Till sist har vi seriens bästa bad guys. I de två första säsongerna är Moriarty Sherlocks huvudnemesis. Denna Moriarty alltså. Andrew Scotts skådespelarinsats här är något av det bästa jag sett i skurkväg. Han ser så söt och oskyldig ut, men så är han så evil under ytan. I love it! Scenen som utspelas vid poolen i sista avsnittet på första säsongen, med Moriarty och Sherlock, är så rackarns bra. Jag ryser när jag ser den. I den tredje och nyaste säsongen får man möta Charles Augustus Magnussen som har en massa otrevlig vetskap om folk i sitt "mind palace" som han utnyttjar för utpressning. En man som helt ohämmat ställer sig och kissar i Sherlocks öppna spis, som slickar en stackars kvinna i ansiktet och som upprepat knäpper Watson i ansiktet med fingrarna bara för att han vet att han kan göra det utan att Watson kommer att göra motstånd. Han är en väldigt otrevlig människa. Men ack en sån bra karaktär. Han har den rätta skurk-looken. Och såklart spelad av en bra skådespelare (som alla andra), danske Lars Mikkelsen (bror till Mads). Ja detta är ju favoriterna. Men jag gillar de flesta i den här serien. Lestrade, Molly, Mrs Hudson. Ja, Gatiss och Moffat har hittat ett riktigt top notch skådespelarcrew.

Vad älskar jag mer? Jo musiken. Den ger den rätta känslan. Och serien är så snyggt filmad. Varje liten vy av London får mig att vilja åka dit. Jag hoppas verkligen att jag kan göra det snart. Jag vill dit igen. Då ska jag Sherlock-nörda rejält! Och det är ju inte bara vyerna från staden jag gillar. Jag menar, hur gärna vill man bo i Sherlocks lägenhet. Så gärna!! Jag vill också bo där! Gärna med Sherlock. Men man kan ju inte få allt som man vill här i livet. Så jag nöjer mig med att försöka att få en någorlunda bra Sherlock-feeling i min egen lägenhet istället.

Har ju nyss tittat på den tredje, nyaste säsongen nu. Älskade de två första, och den här tredje gjorde mig verkligen inte besviken. Jag har skrattat åt väldigt mycket den här säsongen. Men bra humor, inte cheesy. Det får ju inte bli för mycket komedi av det hela. Men det tycker jag inte det har blivit. Det har fungerat väldigt bra. Jag har känt mig så glad inombords efter varje avsnitt. Och i sista avsnittet hände det så mycket överraskande saker så jag bara tänkte WHAT?! Men det var kul. Det var bra överraskningar. En annan sak jag gillade med den här säsongen var att man fick se Sherlock och Mycrofts föräldrar (som är Benedicts föräldrar i verkliga livet. Fun fact.) De var så normala. Kul att två så annorlunda människor har så normala föräldrar. En annan fun fact är ju att Amanda Abbington som spelar Mary faktiskt är Martin Freemans flickvän/fru/partner??? (vad säger man, vet inte om de är gifta) in real life.

Klockrena citat finns det mycket av i denna serie. En annan anledning till varför den är så bra. Som dessa:
"We´ve got ourselves a serial killer. Love those - there´s always something to look forward to."
"Baker Street. Come at once if convenient. SH. If inconvenient come anyway. SH"
"I´m not a psychopath, Anderson. I´m a high-functioning sociopath. Do your research."
"Is it nice not being me? It must be so relaxing."
"Anderson, don´t talk out loud. You lower the IQ of the whole street."

Ja, som ni märker gillar jag Sherlock. Det finns ju även en till serie som handlar om honom som heter Elementary. Också väldigt bra serie. I början tyckte jag det var lite segt att komma in i den. Men efter några avsnitt så var jag fast där med. Inte i närheten lika bra som Sherlock men ändå hygglig. Jonny Lee Miller är en bra Sherlock Holmes tycker jag. By the way, han och Benedict har spelat teater tillsammans i Frankenstein. De turades om att spela Frankenstein och monstret. Åh vad jag skulle ha velat sett den teatern! Jag tror den var väldigt bra. Borde bli det med de skådespelarna.

That´s it. Slut på Sherlock-special.

2013

Jahapp, då var det dags för den årliga nyårskrönikan eller vad man nu ska kalla det. Dags att summera året 2013.

2013 har inte varit mitt år. Tyvärr. Jag har inte mått bra, åtminstone inte psykiskt. Psykiskt har det varit ett riktigt skitår. Så är det. Men det betyder inte att det inte har hänt bra saker. För det har det. Och tack vare det har jag stått ut.

Så, vad har hänt i mitt liv under det gångna året?
Startade det nya året med ett tandläkarbesök. Som ledde till fler tandläkarbesök. Som ledde till fler tandläkarbesök. Härligt. Och nu sitter jag här med två lagade tänder som inte känns lagade. Men men, sånt är livet antar jag.

Under maj-augusti fick jag uppleva fyra bröllop (men ingen begravning....som tur var). När sommaren var slut kände jag mig ganska mätt på bröllop. Tycker det kan dröja ett tag nu till nästa. Vi får väl se.

Jag gick på tre humorshower. Först Björn Gustafsson & Henrik Schyffert. Roligt. Sen Anders & Måns. Roligare. Sist Fredrik Lindström. Tänkvärt och mycket roligt. Jag är nöjd. Jag behövde få skratta.

Jag har varit på några konserter. The Hives var riktigt bra. Trodde att de hade tappat stinget lite. Men så fel jag hade. Tomas Andersson Wij hade en mysig spelning i somras som jag är väldigt glad att jag gick på. Det var en sån fin kväll vid vattnet. Åh härliga sommarkänslor. I augusti såg jag Stefan Sundström live i ösregn. Jag känner mig lite lyrisk över det. Han är så rackarns cool! I september var jag på en festival som heter Live at Heart och gick på några spelningar. Inga kända artister men de flesta spelningarna jag gick på var väldigt bra. Såg bl a The Din, Black River String Band, Colin Macleod och Bernard et Bianca. Gillart! Till sist, innan det var dags för julfirande, var jag på Håkan Hellström-konsert. Denne fantastiske man. Man kunde inte annat än le, man kunde inte stå still. Han har något speciellt.

Så har jag ju varit på musikal också. Men den vackre Måns Z. Jag och min kära syster drog till Stockholm för att se Spök. Den var bra. Inte det bästa jag sett kanske, men ändå bra tack vare snygg-Måns och en rolig Loa Falkman.

Under detta år har jag sett 18 filmer på bio vilket nog är ett rekord för mig. Tyckte det var mycket med 13 förra året men nu har jag alltså spöat den siffran. Många bra filmer, vissa väldigt bra, några mindre bra. Dessa har jag alltså sett: Les Misarables, Django Unchained, Anna Karenina, Oz the Great and Powerful, Kon-Tiki, The Place Beyond the Pines, Jakten, Du gör mig galen, Iron Man 3, Star Trek: Into Darkness, The Great Gatsby, Wolverine, Känn ingen sorg, Thor: The Dark World, Prisoners, The Counselor, The Hunger Games: Catching Fire, Hobbit: Smaugs ödemark.

Jag har upptäckt mycket bra musik under det här året. Av någon anledning har det blivit mycket bluegrass-inspirerad musik. Med banjo och grejer. Alltså, banjo, jag önskar att jag kunde spela. Det verkar roligt. Har även lyssnat mycket på musik med fina stämmor. Men även annan sorts musik förstås. De artister/band som får representera mitt musikår 2013 får bli Mumford & Sons, Hudson Taylor, Matrimony, The Din, Stefan Sundström och Tomas Andersson Wij. Och kanske lite Movits också. Musik har varit väldigt bra för att fly undan depressionen. Det har även tv-serier varit. Tänkte bara dra en liten lista på serier jag upptäckt och nördat under året: Chuck, Elementary, Firefly, Happy Endings, Hell on Wheels, Jericho, Legend of the Seeker, Life Unexpected, Lost, Marvel´s Agents of S.H.I.E.L.D, Solsidan, Suits och White Collar. Fler har jag nördat, men dessa är de som är nya för mig detta år.

ÅRETS:

Major celebrity crush: Ja alltså, egentligen skulle jag vilja säga Fassbender igen. För jag har varit lika förälskad i honom detta år som det förra. Men i år har jag även haft en rejäl crush på herr Benedict Cumberbatch. Mannen som gestaltar Sherlock i serien med samma namn. Han är fantastisk! Och faktiskt har han ju t o m dykt upp i mina drömmar ibland som mitt kärleksintresse. Och det har jag ingenting emot.

Minor celebrity crush: Matt Bomer. Vacker man. Föll för honom första gången när han var med i serien Chuck. Sen började jag titta på White Collar och kärade ner mig ännu mer.

Bästa tv-serie: Här har jag lite svårt att välja. Jag har tittat på många serier det här året. Det står mellan White Collar och Hell on Wheels. Jag är så glad att jag upptäckte dessa serier. Men jag måste välja en. Jag väljer…Hell on Wheels.

Bästa karaktär i tv: Absolut Neal Caffrey i White Collar. Så het, så charmig, så bra!

Värsta karaktär i tv: Joffrey i Game of Thrones. Jag tål inte människan. När ska någon få honom att försvinna?

Bästa bioupplevelse: Star Trek: Into Darkness. Trodde inte att jag skulle tycka om en Star Trek-film så mycket. Men jag tycker den är ruskigt bra. I och för sig kan det ju bero på att Benedict är med i den och gör en fantastisk rollprestation. Tummen upp!

Sämsta bioupplevelse: Les Miserables. Alla tyckte den var så bra. De bredvid mig snyftade. Jag satt bara och tänkte: Käre värld!! När tar den slut?! Varför slutar de aldrig sjunga?!

Bästa musikupplevelse: Väldigt svårt val. The Hives var top notch, Stefan Sundström var top notch och likaså Håkan Hellström. Men jag har varmare känslor för Håkan än The Hives och på konserten med Stefan ösregnade det så jag var dyblöt ända in till underkläderna. Alltså, Håkan var bäst. Så fort han kommer in på scenen formar sig ett stort leende på läpparna. Han skänker sån otrolig glädje. Varje gång! Amazing!

Bästa låt: Ska jag nämna bästa låten som kommit under året får jag nog säga Counting stars med One Republic. Vet inte riktigt varför men jag bara tokgillar den. Men om jag ska nämna den jag lyssnat allra mest på blir det svårare. Har varit så många. Men skulle gissa på Timshel med Mumford & Sons. Möjligtvis.

Bästa musikaliska upptäckt: The Din. Egentligen inte bäst musikmässigt. Men jag kommer ihåg hur glad jag blev när de spelade på Live at Heart-festivalen. Hur glad jag var att jag faktiskt pallrade mig iväg själv på den här festivalen och fick uppleva det sprudlande Londonbandet.

Mest sjungna låt på jobbet: Inte helt säker, det har varit så många, men vet att Rihannas Diamonds har sjungits i ljuva toner på vårat rum.

Roligaste: Appen Helium Video Booth. Ojojoj, vad jag och mina kollegor haft roligt med denna app. Ett mycket bra tidsfördriv också. Jag rekommenderar alla att köpa den.

Pissigaste: Släktingens cancerbesked. Usla cancer. Jag hatar dig!

Största besvikelse: Lagningen i tanden som inte blev bra. Gjorde t o m om lagningen. Fick ännu ondare. Nu gör det ont varje gång jag tuggar. Men man hittar inget fel. Skittänder.

Nördigaste: Att jag är så besatt av serien Sherlock att jag försöker inreda min lägenhet i Sherlockstyle.

Coolaste: Stefan Sundström. Helt enkelt.

Nykomlingar: En hög med kusinbarn. Alfred, Kerstin, Alice och Olivia. Välkomna!

Bästa köp: Alla mina nya möbler och grejer som har höjt mysfaktorn i min lägenhet. I like it!

Mål för 2014: Lära mig spela schack, åka till London igen, blir kär i någon som inte redan är upptagen och som inte redan har familj, bli hälsosam, köpa en ukulele och lära mig spela, läsa igenom hela min jättetjocka Sherlock Holmes-bok, få ordning på mitt liv. 

Gott Nytt År allihopa everybody!

All work and no play makes me a dull girl

Ja så är det. Jag känner mig så sjukt tråkig. Så här kände jag inte förr. Jag förstår inte vad som har hänt. Dock kan jag ju inte skylla allt på jobbet. Även om jag tycker att man tillbringar på tok för mycket tid på jobbet så är det inte den mest bidragande orsaken till mitt trök-liv. Hur segt det än må vara vissa dagar, hur frustrerande det är att tänka att jag kanske kommer att sitta vid den där datorn resten av livet så trivs jag ju ändå ganska bra där. Med folket. Vissa av dem är helt fantastiska och jag är så glad att jag har dem i mitt liv. Vet inte hur jag skulle stå ut utan dem. Nä, det stora problemet är ju jag själv och mitt usla självförtroende. Jag saknar hur det var förr. När jag hade min familj och mina fantastiska vänner där hemma i närheten som gjorde livet till en fest varje gång man umgicks med dem. Då kunde jag vara helt mig själv. Nu känner jag mig hämmad. Jag håller tillbaka och är rädd för att göra bort mig. Förhoppningsvis vänder det en vacker dag. Men nog om detta.

Man får hitta sina knep till att orka med. De sega dagarna på jobbet brukar kunna bli mer uthärdliga av tanken på att jag när jag kommer hem ska få titta på någon bra tv-serie. Åh vad jag älskar bra tv-serier. Jag vet hur tragisk jag låter, som att tv-serier är den enda glädjen jag har. Riktigt så är det inte, men det hjälper väldigt mycket när det kommer till att fly mina depressiva tankar. Som jag skrivit tidigare så har jag två nya favoriter. Den första är då White Collar. Jag älskar den. Har sett fyra säsonger nu. Ska börja med den femte och senaste snart. Men jag drar ut lite på det för jag vill inte att det ska ta slut så snabbt. Oh how I love den där vackre Neal Caffrey (kärlek!) och han och Peters "bromance" eller vad man ska kalla det. Och så den andra serien, Hell on Wheels. Så rackarns bra! Den serien fick mig att upptäcka Mumford & Sons. Och via lyssning på dem upptäckte jag även Hudson Taylor samt återupptäckte vissa låtar med Black Rebel Motorcycle Club, och andra väldigt bra band. Älskar musik! Och älskar när musik smälter in så bra i vissa scener i en film eller serie. Som här (Spoilervarning om man inte sett men tänker se säsong 2 av Hell on Wheels:

Älskar den här scenen. Nu är den ju ganska tragisk så man borde kanske inte tycka om den så mycket. Men det är så mycket känsla i den, och det tack vare hur bra musiken och själva handlingen fungerar ihop. Jag ryser för sånt.

Där här låten upptäckte jag i samma serie. Så otroligt bra så jag måste dela den här:

Och så måste jag förstås visa ännu en nyupptäckt favorit, Hudson Taylor (inte med i Hell on Wheels men ändå ruskigt bra): 

Jaha, annars då. Jag såg Thor: The Dark World på bio. Gillade humorn i den. Gillar verkligen Loki. Gillade att Zachary Levi var med i den och att han förvånansvärt nog passade så bra i blont hår. Ja hörrni, tur att det ändå finns vissa saker i livet som kan förgylla ändå. Så det inte vore helt åt skogen med allt.

On my mind

Det här är alltså vad som är on my mind just nu (en del av det iaf) :

* Jag har tydligen börjat gilla bluegrass. Weird.
* Längtar efter att se fler avsnitt av två serier jag börjat titta på. White collar och Hell on wheels. Mycket bra serier. Och mycket het Matt Bomer i White collar. Yum! Får nog bli ett sånt avsnitt ikväll kanske.
* Längtar även efter att få se lite nytt med min favvo Fassbender. Det ska komma två filmer med honom på bio ganska snart. The Counselor och 12 years a slave. Och den sistnämnda är även min andra favvo Benedict Cumberbatch med i. De är så bra de där två. Gillart!
* Jag vill fortfarande av hela mitt hjärta få åka till Skottland nån gång. Snart!!! Och jag fortfarande bara älskar den där dialekten de har där. Åhhhh! Måste kolla på Sagan om ringen snart och njuta av när Pippin pratar. Och jag blev så glad när jag fick höra lite skotska av Fitz i Agents of S.H.I.E.L.D. Gulligt som bara den.
* I december ska jag på Håkan Hellström-konsert. KUL!!
* Jag kommer att få så ont i magen av allt godis jag har köpt till ikväll. Ser jag inte fram emot.
* Jag är så glad för vissa fantastiska människor som finns i mitt liv. Stanna för alltid kvar i mitt liv!!
* Den där Måns alltså....kärlek!
* Måste börja lyssna mer på Mumford & Sons. Sjukt bra ju!
* Nu tycker jag faktiskt att På Spåret kan ta och börja snart igen. Jag behöver bättra på kunskaperna lite.
* Dags för fredagsmyyyys!!!!

Hejdå.