London m.m.

Dags att ta sig i kragen och äntligen göra en uppdatering om vad som hänt i mitt liv den senaste tiden. Har liksom samlat allt på hög kan man säga. So, where to begin?

Det har blivit några biobesök sedan sist. De kan jag ju rada upp här.

Boktjuven – Gillade. MEN jag har egentligen väldigt svårt för filmer som utspelas i länder med karaktärer som borde tala ett annat språk än engelska, men ändå gör man filmen på engelska med lite annan brytning. Som i den här, engelska med tysk brytning. Kommer ihåg att jag störde mig på samma sak när jag såg Enemy at the gates. Men men, det är klart, får man inte tag på bra tyska skådisar så måste man ju ta andra och kan de då inte perfekt tyska är det ju bättre att de pratar engelska. Skulle låta dumt annars.

The Grand Budapest Hotel – Gillade! Typisk Wes Anderson-film. Konstig. Rolig. Fulsnygg. Bra skådespelare. Den där Adrien Brody alltså, så rackarns bra.

Captain America – The Winter Soldier – Gillade! En av de bästa Marvel-filmerna jag sett faktiskt. Tyckte ettan var bra också, men denna var fantastiskt bra. Gillar Marvel alltså, ser sjukt mycket fram emot nya X-Men-filmen. Med hottie Fassbender. Oh yes!

The Selfish Giant – Vet inte om jag riktigt kan säga gillade här. Den var riktigt bra alltså, men den var så usla tragisk och deprimerande så att säga att jag gillade den känns fel liksom. Man mådde lite smått dåligt efteråt. En sån där typisk brittisk, sunkig, grå och tragisk film. Men ja, ändå en stark film liksom.

Divergent – Gillade. Hade egentligen inte tänkt se denna. Tyckte den kändes lite småtöntig och med dåliga skådisar. Men sen började jag bli lite intresserad av att se den ändå. Så det blev en valborgsbio. Och jag blev positivt överraskad. Tyckte ändå att det var ganska bra handling och en del spännande stunder. Skådisarna var okej. Har dock lite svårt för hon som spelar huvudrollen. Men man kan ju inte gilla alla.

The Amazing Spiderman 2 – Gillade. Ok, inte mer än 3:a i betyg tror jag att jag sätter. Första filmen var bättre. Men det är ju ändå Marvel. Och Andrew Garfield och Emma Stone är så otroligt söta tillsammans och spelar bra. Så klart godkänd iaf.

Man har ju onekligen hunnit med en hel del filmer. Känns bra. Och har många fler att se fram emot. Trevligt. 

På tv-seriefronten har det också hänt en del. Jag är ju lite svag för brittiska serier. Så det har blivit mycket Lewis och Mr Selfridge. Gillar att titta på Lewis för det ser så mysigt ut där i Oxford. Jag vill dit! Och Mr Selfridge har Henri Leclair att vila ögonen på. Har även börjat titta på Orphan Black som jag tycker är väldigt spännande. Den är dock inte brittisk. Andra obrittiska serier jag börjat ta mig an är Breaking Bad (det var på tiden). Har bara sett första säsongen än så länge, men det verkar lovande. Även House of Cards som ju egentligen är ganska bra, men jag blir lite uttråkad av all politik så jag vet inte om jag kommer att fortsätta titta. Modern Family gör mig dock inte alls uttråkad. Sjukt rolig serie! Phil är en av mina favorit-tv-karaktärer. Har börjat titta på en serie som heter Turn också med skådisen Jamie Bell. Serien är sådär, men jag är lite småkär i Jamie Bell sedan jag såg Billy Elliot. Sötpojk. Det är typ bara därför jag tittar. Förhoppningsvis blir den bättre sen.

Vidare till något annat än film och serier. Jag har varit i London!! För andra gången. Var som förra gången ganska så nervös för att resa själv. Men allt gick väldigt smidigt och bra. Inget krångel vilket kändes väldigt skönt. Det var en rolig vistelse hos mina kära vänner. Jag har fått leva ut mitt Sherlock-nörderi och bl a varit till stället där Sherlock bor i serien och så fikade vi på Speedy´s café som syns i serien. Det var lite som att gå på helig mark kan man säga. It was a big moment for me. Sen var vi till Notting Hill och åt crepes med nutella och banan vilket var mycket gott, och tittade på den blåa dörren från filmen Notting Hill. Nördigt, men kul. Tror även att vi var in på bokhandeln som Hugh Grant jobbar i i filmen, men är inte helt säker på om det faktiskt var samma. Vi har även åkt båttur på Regent´s canal och tittat på mysiga Little Venice. Man hinner tyvärr inte jättemycket på en helg men jag är ändå väldigt nöjd. Det roligaste var ju ändå att få träffa mina älskade homies. Jag tycker London är en väldigt cool stad, även väldigt mysig. Det får bli fler turer dit. Jag längtar redan tillbaka lite. Så för att behålla Londonkänslan ett litet tag till så hade jag lite brittisk filmkväll igår kväll. Med Hugh Grant-filmer, för att Hugh Grant är typ det mest brittiska som finns. Nästan. Så det blev Notting Hill, Fyra bröllop & en begravning och Bridget Jones dagbok. Det var mysigt.

Det var väl allt för den här gången. 

Bo Kaspers Orkester

 Jag var på konsert igår. Bo Kaspers Orkester. Vad bra de var! Jag har ju inte lyssnat alls speciellt mkt på dem. Har tyckt att de varit helt okej, men de har inte tilltalat mig tillräckligt för att börja lyssna mer på dem. Men jag tyckte ändå att det skulle bli kul att se dem live. Och nu är jag väldigt glad för att jag fick göra det. Ett mycket bra band måste jag säga. Och väldigt duktiga musiker är de. Ja, jag är verkligen positivt överraskad. Har lyssnat lite på dem på Spotify idag också. De är dock bäst live tycker jag. Men hur som helst, jag gillart! Och han Bo är ju för söt med sin norrländska dialekt, fina keps och ibland smått underliga rörelser på scenen. Tummen upp för Bo Kaspers!

St Patricks Day är visserligen över men jag har fortsatt att lyssna på lite irländsk musik under veckan ändå. Jag hittade bl a ett klipp med de här söta pojkarna som jag kände att jag ville avsluta detta inlägg med.


Happy Sunday!

Det är dags!

Yep! Då var det äntligen gjort. Resa bokad. Pass förnyat. London here I come! Igen. Snart. Rackarns vad roligt det ska bli. Längtar!

St Patricks Day

Happy St Patricks Day!! Kan ju inte säga att jag har firat. Men däremot hade jag dagen till ära på mig en grön fin sjal för att uppmärksamma denna för mig inte så speciella dag. Men iaf, blev lite inspirerad när jag var på St Patricks Day-konsert i helgen. Det var så mysigt med irländsk musik. Nu sitter jag och lyssnar på The Pogues för att komma lite mer i rätt stämning. Funkar skapligt. Åh vad jag vill till Irland. Fast ännu mer till Skottland, of course. Som jag har tjatat om detta Skottland men fortfarande inte varit där. Skamligt. Men det ges ju aldrig några bra tillfällen. Suck. One of these days alltså.

Och så börjar det ju bli dags att ta sig iväg till London igen. Håller på och funderar och planerar. Tänker mig en resa dit i maj. Hoppas verkligen det iaf. Vill så otroligt gärna dit. De senaste dagarna har jag nördat några avsnitt av tv-serien Lewis. Den utspelas i Oxford. Verkar så sjukt fint där. Så nu är jag ju även jättesugen på att åka dit också. När ska jag få tid att åka till alla dessa ställen? Kära nån, jag borde kanske bo i Storbritannien istället.

Låt oss avsluta dagen med lite irish party:

MASH

Nu har jag äntligen gjort det. Jag har tagit mig igenom alla 11 säsonger av MASH. Varenda avsnitt är nu sett. Det tog några år men nu är det i alla fall gjort. Jag är stolt. Det kanske kan tyckas konstigt att jag tycker så mycket om en serie som gjordes innan jag ens var påtänkt. Visst, den är gammal och kanske inte håller samma mått av kvalitet som dagens serier. Lite småtöntigt ibland och kanske en aning för många moralkakor. Men ibland är det så klockrena skämt och citat i den där serien så jag kan inte annat än älska den. Och Hawkeye är en av mina absoluta favoritkaraktärer. Hade serien varit på riktigt och om jag hade råkat vara med på det där mobila armésjukhuset så hade jag sett till att bli kompis med honom. Inte sett till att bli kär i honom dock, det hade ju inte lönat sig så bra med tanke på att han är en sån rackarns casanova. Men han är väldigt rolig iaf. Tycker det är lite kul att Koreakriget, som serien utspelas under, varade i bara tre år men serien varade i hela elva år. Kanske hade man kunnat avrunda lite tidigare. Men jaja, det har iaf varit roligt att se alla dessa avsnitt.

Som en hyllning till denna serie, som är en av mina favoriter, så avslutar jag nu med några fantastiska citat. Vet att jag redan har delat med mig av dessa i tidigare inlägg, men det skiter jag i. Här kommer dom igen:

Hawkeye: Frank, you are 10 of the most boring people I know.

Hawkeye: You´re out of uniform soldier!
Nurse: Where?
Hawkeye: How about my place in ten minutes?

Henry Blake: Frank, whatever it is, just write it down and put it on my desk where I can´t find it.

Frank: I´m a pretty fair doctor myself. Ask any of my patients.
Hawkeye: We can´t dig people up just for that.

Hawkeye: I´m not sleeping. I´m inspecting the inside of my eyelids. 

Trapper, discussing the bible: I peeked at the end, Frank. The devil did it.

Hawkeye: Frank, if I could yawn with my mouth closed you´d have no idea how boring you really are.

Hawkeye: No thanks, I´m a happily unmarried man.

Hawkeye (to psychiatrist): Does the fact that you´re here mean that I´m not all there?

Hawkeye: It´s Frank´s birthday, I wonder how old he is. Let´s saw him in half tonight and count his rings.

Trapper: What can they do? Send us to the front?
Hawkeye: We´re at the front. Maybe they´ll put us in front of the front. 

Henry Blake: You have to speak up Frank. I´m not listening to you.


Brilliant!!!

Theme song

Ja det var ju det där med att hitta en theme song. Jag har letat och funderat. Jag anser ju att en theme song som ska göra att man mår bättre bör vara en peppande låt. Sen kan man väl kanske ha olika theme songs för olika situationer i livet. Ibland kanske det krävs en mindre glad låt. Man skulle ju kunna ha ett helt soundtrack för sitt liv. Det vore nåt. Men iaf, just för självkänsla och självförtroende ska man ju ha nåt uppiggande. Annars är ju en theme song ingen större idé om man tänker det som en psykologisk strategi för att må bättre. Jag tänkte mig i början något glatt såklart. Och gärna lite småtöntigt eftersom jag ganska ofta känner mig just lite som en tönt. Så jag var inne på nån 60-tals-låt, för där är det lätt att hitta glatt och småtöntigt. Jag testade några för att se om de hade nån positiv inverkan på mig. Lyssnade bl a på Manfred Manns "Do wah diddy diddy", Spencer Davis Groups "Gimme some lovin´" och The Beatles "Ain´t she sweet". Och visst, jag kände lite mer glädje i själen när jag lyssnade på dem. Men, den låten jag de senaste dagarna har lyssnat mest på, bl a för att peppa mig själv innan jag går till jobbet och peppa mig själv inför ett pass i arkivet, och som jag dansat mest till har ju varit låten från föregående inlägg. Pharrell Williams "Happy". Den om någon gör mig ju riktigt glad. Så kanske är det då den som ska vara min theme song för att undvika depression. Åtminstone tills jag tröttnar på den, om jag tröttnar på den. Vi får se.

Positivt tänkande

Men va, Sanna Nielsen till Eurovision....Ehh. Jaja, whatever.

I morse vaknade jag och kände det som alla andra måndagar; ångest, depression, VILL. INTE. JOBBA. Men! Sen tänkte jag, skärpning! Den här måndagen ska jag vara positiv. Och glad. Så glad det går att vara åtminstone. Det har varit så dålig och negativ stämning på jobbet på sistone så något måste banne mig hända snart så man ska orka jobba kvar. Men iaf, idag bestämde jag mig för att inte vara mitt vanliga klagande och grubblande jag. Det har faktiskt gått ganska bra. Om man bortser från halsont och magsmärtor har jag tagit mig igenom dagen med en någorlunda positiv attityd. Jag dansade i arkivet idag. I min ensamhet.  Man måste ju passa på. Och när man hör denna låt, som jag gjorde då, så kan man liksom bara inte stå still. Rackarns vad jag gillar denna. En ny favorit.

Har haft den i huvudet hela dagen. Mycket passande låt för en dag då man vill vara glad. Arbetsdagen började bra kan man säga. Och sen, mycket tack vare en av mina absoluta favoritpersoner, så var även resten av dagen bra. Undras om jag kan fortsätta i denna positiva anda resten av veckan också. Vi får väl se. Tveksamt, men inte omöjligt.

Filmhelg

Och DÄR kom söndagsångesten...Yep! Då var det bara några timmar kvar tills den här dagen är över och det är dags att släpa sig iväg mot jobb. Men så härligt...Nope! Kanske man skulle tillbringa nästa dygns första timmar med tv:n och Oscarsgalan. Skulle inte vara helt fel. Inte för att jag skulle orka hålla mig vaken, men nog hade det varit väldigt trevligt att få se. Men men, man får nöja sig med att läsa om det imorgon istället. Det enda jag håller tummarna för är att Michael Fassbender ska vinna bästa manliga biroll. Sen får det bli hur det vill. Heja Fassbender!

Apropå film. Såg American Hustle för några dagar sedan. Bra film. Mycket bra skådespeleri. Jag måste säga att jag är väldigt imponerad över Christian Bales prestation. Vet inte om jag sett honom äckligare än han är i den där filmen. I och för sig, han är ju inte helfräsch i The Machinist heller där man tror att han ska gå sönder om man nuddar honom för att han är så mager. I American Hustle är han verkligen inte mager. Nej, inte den attraktivaste roll han gjort. Men möjligtvis ändå en av de bästa rollerna han gjort. En annan väldigt bra roll han gjort var 1987 när han spelade Jim i Solens rike. Den söte lille pojken. Åh vad jag tyckte om den filmen förr. Var längesen jag såg den nu. Kanske är dags för det. Sen är ju The Prestige en väldigt bra film också. Yep!

I helgen har jag tittat ganska mycket på film också. Bl a About Time. Kände behovet av att se något romantiskt med någon hottie. Är dock ingen hottie med i den filmen. Så jag var lite tveksam om jag skulle se den eller inte. Men jag bestämde mig för att det fick fungera med den ändå. Och tur var väl det. För det var ju en fantastiskt fin film.

Tittade även på Austenland i helgen. Handlar om en Jane Austen-besatt tjej som åker iväg till ett ställe som heter Austenland för att uppleva livet i Austens värld. Eftersom jag också är lite utav ett Austen-fan så var det ju en självklarhet att jag skulle se filmen. Of course. Helt ok film. Det bästa var ju att finingarna Flight of the conchords-Bret och JJ Feild var med. Så nu är jag lite i Austen-mood och funderar starkt på att spendera kvällen med någon/några av de filmerna. Kanske tråna lite efter Mr Tilney i Northanger Abbey (JJ Field igen, han är ju som klippt och skuren för dessa roller helt enkelt). Ja kanske det. Eller så blir det nåt annat. Vi får se.

Alternativt blir det några avsnitt Ally McBeal. Har märkt att jag känner igen mig i henne ibland. Vissa grejer iaf. Inte alltid in a good way. Så kan det vara.


Hahaha! Remember this one? Haha, fantastiskt! Starten på Bales karriär. Första filmen jag såg på bio. Oj vad jag lekte Mio min Mio efter det. Jag besegrade riddar Kato många gånger. Oh ja.

Nu måste jag ha mat. Hejdå!

Finfrämmat

Jahaja, vad ska jag surra om den här gången. Tänkte att jag skulle uppdatera er om vilken theme song jag bestämt mig för. Men jag har inte hittat den rätta än. Återkommer om det.

Jag hade finbesök i helgen av mina älskade föräldrar. Åh vad jag tycker om dessa människor. Vad glad jag är att de finns i mitt liv. Jag behövde verkligen få träffa dem, hade sån hemlängtan. Det var väldigt trevligt att ha dem här. Det blev shopping, fika, uppsättande av ny fin hatthylla och en hel del OS. Man kan väl säga att jag under denna helg har sett mer sport än jag sett under hela det gångna året. Det har varit mycket OS som sagt. Skidor och hockey. Jag är ju inte speciellt förtjust i sport. Men efter den här helgen måste jag ändå säga att jag kanske förstår tjusningen med att titta på sport lite mer nu. Åtminstone såna här större tillställningar som just OS. Det var ganska trevligt att se. Visst, jag somnade då och då, men ändock ganska mysigt liksom. Och vi kollade på avslutningsceremonin. Jag var helt imponerad! Rackarns vad snyggt det var. Speciellt i början med vattnet och vågorna och folket som gjorde en massa coola formationer och grejer. Visuellt helt fantastiskt. Det måste ha varit en väldigt påkostad ceremoni. Hela det där OS-spektaklet måste har varit sjukt påkostat.

Såg filmen Her förra veckan. Den var inte lika imponerande som OS-avslutningsceremonin. Nej verkligen inte. Jag var ganska besviken faktiskt. Men det som suger mer än en tråkig film är när folk i biosalongen sitter och pratar i normal samtalston med varandra om hur dålig de tycker att filmen är. Och det gjorde de under hela filmen. Så sjukt störande. Usla kärringar. Håll käften eller gå härifrån ville jag säga, men sånt vågar jag ju inte. Jaja. Hoppas nästa film blir bättre. Imorgon är det dags för American Hustle. Vet inte alls vad jag ska förvänta mig av den. Ska bli spännande.

Hörrni, imorgon ska jag till tandläkaren. Wish me luck. Gah, längar inte!

Ally

Alltså hörrni, Ally McBeal, vilken underbar tv-serie. Har kommit in på andra säsongen nu och plöjer avsnitt efter avsnitt. Bara längtar efter att se nästa. Jag visste att den var bra (har ju sett den förr) men så här bra minns jag inte att den var. Men jag kanske bara är nostalgisk. Hursom, jag sitter här och skrattar för mig själv åt alla bisarra karaktärer och händelser. Det är så weird, det är så roligt. Jag skrev ju om John Cage i ett tidigare inlägg. Vilken rackarns skön filur han är. Jag älskar alla hans egenheter. Hur han står och tittar sig själv i spegeln tills han hör klockor klämta och får starkare självförtroende, hur han tänker bäst när han är barfota, hur han använder sig utav "smile therapy" för att hantera livets jobbigheter. Alla roliga uttryck han har. Ibland önskar man ju lite grann att man själv var sådär konstig. Eller åtminstone att man kunde få ha det så roligt på jobbet som de verkar ha i serien.

Ally är ju också en väldigt speciell karaktär. I serien går hon till en terapeut som råder henne till att skaffa sig en theme song. En peppande låt som hon ska tänka på för att få bättre självförtroende och kraft till att möta livets alla händelser. Jag tänker att det kanske inte är en sån dum idé. Så nu ska jag minsann hitta min egen theme song. Kanske blir mitt liv bättre då. Man kanske kan lära sig mycket bra från den där serien. Jag kanske också skulle tänka bättre om jag var barfota. Vem vet.